Boken Hvarthelst jag såg … Ditt inre Sundsvall
blir textmässigt tredelat, och kommer att bestå av:

1. En ren ”klassisk” historisk del, med fokus på 1860-1890-talen.
Tidningsartiklar är basen i denna del.

2. Egna tilbakablickar på 1900-talets Sundsvall – en svunnen stad!

3. Berättelser med hög spänningsnivå och av stort intresse.
Här använder vi oss av material från stadens alla fyrahundra år.
Måhända också med någon glimt från ännu äldre tider.

Därtill ett omfattande bildmaterial.

Du kan redan nu (icke-bindande!) förhandsbeställa.

Notera Dig direkt härunder eller fyll i där Du ser denna text på Facebook eller annorstädes på webben.

Tack på förhand för Din beställning!

PETER ERICSON

Bloggrekord… Besöksrekord – all-time-high efter 3½ år!
Det firar vi med Aubry de la Mortaye [”Motrrää: ”] och hans sundsvallsbeskrivning från år 1718.

Valborgsmässoaftonen år Sjuttonhundraaderton

Vi anlände den 30:e på förmiddagen till Sundsvall, Medelpads förnämsta stad, belägen vid ändan av en lång vik av Bottniska havet, nog djup för dess handelsfartyg, med vilka den utskeppar en del järn, timmer, harts, smör och fisk. Den är helt och hållet byggd av trä, även kyrkan.
Man berättade oss, att [samer] under vintern plägade visa sig i stadens omgivningar, men nu hade de redan försvunnit.

Sundsvall mot norr, såsom Dahlberg och hans samtida kan ha uppfattat staden, ca 28 år före Aubry de la  Motraye.

Vi stannade i Sundsvall blott för att äta middag och byta om hästar och lämnade sedan staden vid tvåtiden på eftermiddagen. Några mil längre bort kommo vi in i Ångermanland, genom vilket landskap vi färdades dels i släde eller vagn och dels till häst, allt- eftersom vi funno vägarna mer eller mindre farbara. När vi passerade Ångermanälven, som giver detta landskap sitt namn (åtminstone efter den allmännaste uppfattningen), hörde vi, att under den strängaste vintern lappar plägade slå läger på dess stränder; före vinterns slut drogo de sig sedan liksom de andra upp bland de svenska och norska fjällen.

Ur

S E I G N E UR 

A. DE LA MOTRAYES 

RESOR 



BIBLIOTHEQUE SAINTE GENEVIEVE 

https://archive.org/stream/4T140NOR/4T0140NOR_djvu.txt

Översättning: Samuel E. Bring december 1917.
Vi bytte ut ett ord inom [ ] Fet stil: UNdertecknads framhävningar.

BILD: Ur Dahlberg Suecian: Norra sidan af Sundzwald 

http://libris.kb.se/bib/18036551

”All olja som fastnade på kroppen, när man badade utmed norra Alnön.”

Mellan EPA och Siljegropen

Alla dessa platser
i mitt inre landskap
i just mitt inre
Sundsvall

Hulistugan, Håkanstået, buss 16.
Sigges Sport, Dynesius, Frimärksboden
Tynnes!, Thylins, Arne Hallberg
Floyd’s som blev Clock
Spelhallarna

Västra allén.
Där gympalärare S tvang oss att springa minst 10 gånger T/R
Och nör det var riktigt jävligt skulle vi upp och ned någon bit på lidarna
bakanför Västhagen emot Norra

Norra berget.
När man klättrade upp.
När Stefans kusin tappade sin röda träsko,
som givetvis riddar P skulle hämta, där på avsatsen, vid stupet.
Men det gick bra.

Och Huckleberry Finn-livet på flotten,
nedanför Högomsvägen och så långt vi tog oss uppströms.

Alla döda fiskarna, där i Selångersjön, de konstiga färgerna
abborrarna hade som vi tog opp när vi kastmetade.
Bättre såg det ut i Fittjesjön på 80-talet.
Och Gransjön samma tid. Och Oxsjön, lite senare.

All olja som fastnade på kroppen, när man badade utmed norra Alnön.

Och kojorna.
Kojorna i Granloskogen.
En hel kojskog.
Ovanför BÅKAB, elljusspåret och så in en bit.
Mer om dom sen.

———

”Allting är kul här, men kuligast är att klättra!” är enligt utsago mitt livs första pressuttalande, då jag nånstans synkront med brinnande Vietnam-demonstratiner invigde lekparken på Norra berget.

Mer förskoletid  i Epistel 2.

Mer även om bilderna och bildtexter med nästa avsnitt.
Åhléns familj fotade tydligen Granloselet.